Mina senaste dagar

Oj, vad snabbt de senaste två dagarna har gått. I onsdags och i torsdag så vart det skola och sen direkt till jobbet och hem och sova. Därför jag har inte haft någon tid till att göra ett eller fler inlägg. I onsdags var jag även i Motala och pratade med Rebecca om träning, näringsdrycker och så vidare. Det gick jättebra och vi kom fram till att jag ska få träna alla tre gymnastikpass i veckan nu och vara med på idrotten i skolan. Dock jobbade jag ju i torsdags och det ska jag även göra på söndag så jag får börja med träningen fullt ut nästa vecka. Fy vad jag är taggad på att kunna vara med på varje träning nu! Det här är min termin, önskar bara att Olivia kunde ha kommit tillbaka med mig. Men du är snart tillbaka också, och då jävlar ska vi kötta!
Vi bestämde också att jag inte behöver dricka två näringsdrycker om dagen nu, utan att vi ska testa med en ”energibar” istället på förmiddagen. Det är så skönt att smått bli av med dem, nu kommer inte folk titta konstigt på mig varje gång jag ska dricka en sådan heller. Det är nog det som är det jobbigaste, alla blickar. Men skit i dem, om de människor dömer mig så bryr jag mig inte. Man ska inte döma någon, för man vet inte deras historia och bakgrund.
Ja, vi sa inte så mycket mer i onsdags, men det är ett stort framsteg för mig att se att jag klarar av att hålla vikten själv. Jag är stolt över mig själv, tack till mig! Jag tycker alla människor ska börja tacka sig själv mera, som Olivia har skrivit i ett annat inlägg. Vi är bra, vi ska också ha positiv feedback från oss själva. Det är så viktigt, om jag bara skulle säga dåliga saker till mig själv, då skulle inte jag ens kunna skriva det här.

Har också haft min första vecka i skolan med lektioner och jag tror att det här kommer bli hur bra som helst! Jag ser verkligen fram emot det. Lite senare sen så är det äntligen dags för nollning. Alla treor på skolan ska då bestämma vad vi ettor ska göra, vi kommer alltså skämma ut oss själva ganska mycket. Men det kommer bli kul, vi nollas ju bara idag och det räcker. Skulle inte orka om det varade varje dag i en vecka som andra skolor. Så nu ska jag sätta på mig min superhjälte tröja och förberedda lite, hoppas ni får en bra fredag och helg!
large
Tänk på det här ofta och var snäll mot andra och dig själv

Maja

Om du vill vara med mig

Melissa Horn har funnits och följt med mig i många delar av mitt liv. Genom sina texter sätter hon ord på så många känslor och situationer, och det finns inte en enda dålig låt som hon skrivit. Inte en enda opassande låt. Hon har än så länge släppt tre album och till hösten kommer hennes fjärde. Idag, fredag den 30 augusti 2013 släppte hon första singeln till det här albumet, ”om du vill vara med mig”. Jag säger bara, lyssna på den. Jag uppmanar Dig att nu ge Melissa en chans, om Du inte redan gjort det. Du kommer inte att bli besviken.
Unknown
 Gör dig en bra fredag, du har makten och den ligger i dina händer! Le en extra gång, le mot någon du möter på stan, ge någon en extra kram, klappa någon på axeln eller skicka ett sms med några fina ord till någon. Jag lovar, det ger massor energi tillbaka utan någon särskild uppoffring!
Kram

Olivia

Termin två

Från och med idag och fem månader framåt är jag student på sjuksköterskeprogrammets termin två, och det känns oerhört skönt att skolan har börjat igen. Än så länge kan jag lägga en föreläsningsdag och en uppropsdag bakom mig, två skoldagar närmre färdig sjuksköterska! Imorgon torsdag väntar första träffen med min nya basgrupp vilket jag väntar på med spänning!
Idag har varit en lugn och skön dag och jag har skämt bort mig själv med att bädda rent i sängen som jag nu krupit ner i! Det är vardagslyx för mig, att få krypa ned i nytvättade, krispiga och väldoftande sängkläder. Att unna sig själv någonting behöver inte vara något att köpa eller att äta, för mig är det lika värdefullt att unna mig själv en stunds läsning, ett play-program eller som nu, en nybäddad säng!
Nu när min kropp har en skada att läka prioriterar jag verkligen att få sova, för jag är övertygad om att det är bland det bästa jag kan ge min kropp! Tid att läka, tid att vila och tid att reparera det som varit och är trasigt. Det gäller förstås inte bara nu, jag tycker alltid att sömnen är viktig men jag sover lite extra länge nu när jag är opererad.
För att kunna göra morgondagen till den allra bästa är det därför dags att slå igen datorn nu för att sova, så godnatt!

tumblr_mrai1cZc691qinci0o1_500

Olivia

Min alldeles egen höst

Den är min. Hösten 2013 ligger framför mig, och låt oss nu för en stund likna den vid en bok. En bok, som precis som alla böcker har både en första och en sista sida. Det här är en bok med ännu oskrivna blad, där det är jag som väljer typsnitt, jag väljer storlek på bokstäverna och jag väljer varje enskild sidas innehåll. Det är jag som är författare till den här boken. Det är en härlig känsla, dock märkbart underlig och lite påträngande för att jag inte kan skylla på någon annan om det visar sig att boken blir dålig när jag väl skrivit klart den. En känsla av ansvar. Jag känner ansvar för att boken fylls med härliga dagar, mycket kunskap och god hälsa. Men främst känner jag ansvar för att när jag står där med en färdigskriven bok, att jag gjort mitt allra, allra bästa. För mer kan vi aldrig göra, jag vet att både Du, jag och alla andra runt omkring oss, alltid gör det bästa. Det bästa som går just där, just då.
Det är mycket som händer i vår vardag och i våra liv som påverkar oss men som vi inte alltid kan påverka själva, och så finns det sådant som vi kan påverka i allra högsta grad. Sådant som hur mycket eller lite vi sover, vad vi får i oss, hur vi rör oss, vad vi väljer att lyssna på och vad vi läser.
Utifrån dessa faktorer har jag valt att sätta upp några mål för mig själv som jag vet kommer inspirera mig att göra de där valen i vardagen som får mig att må lite bättre. Mål som jag vet sätter mig själv och min kropp i första hand och som gör innehållet i min bok gott och vackert.
För mig funkar det att sätta upp mål för vad jag vill uppnå på lite längre sikt, kanske är det var du behöver också? Kanske inte? Hitta det som fungerar för dig, i ditt liv. Det som motiverar dig till att göra rätt val för dig, din kropp och ditt välbefinnande.
Mina mål och vägen dit kommer jag delge er vart det lider.

Så låt oss nu göra den här, hösten 2013, till den bästa hösten i våra liv.
Och gör som jag, greppa taget om pennan och låt orden flöda. Nu är det är din tur att ta till orda.

Unknown

Olivia

Näringsdrycker

Just ny dricker jag näringsdrycker som en del av två mellanmål om dagen. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. När det är dags för mig att dricka en dryck så är det den värsta delen av dagen. Jag verkligen hatar att dricka dem, men jag vet att jag måste fortsätta med det ett litet tag till för att sedan bli av med dem för evigt, det är värt det.
Innan jag fick mitt matschema så skulle jag dricka två näringsdrycker varje dag också, men då var det mycket svårare. Jag hade inte bestämt när på dagen jag skulle ta dem och då blev det svårare mentalt. Eftersom att jag inte åt mellanmål mellan frukost och lunch eller mellan lunch och middag då heller så fick jag ta dem i samband med en måltid. Det blir ganska mycket som ska ned, en hel portion mat och så en näringsdryck på 300 kalorier.. Men nu har jag hittat ett bra sätt att få i mig dem under dagen. Jag hoppas bara att jag snart kan få slippa dessa, det är ett av mina mål. Men utan näringsdryckerna så skulle jag inte heller ha varit här jag är idag. Det skulle inte ha gått att gå upp i vikt utan dem, så jag är ganska glad att dem finns även fast jag hatar dem. Jag kommer ihåg att jag fick dricka näringsdrycker när jag var mindre också, då hade jag inte anorexi men jag var under min egen viktkurva (Jag har så länge jag kan minnas varit på kontroller på sjukhuset för att väga och mäta mig, eftersom att jag har varit under den ”normala” viktkurvan i hela mitt liv. Men det är så jag är, och det accepterar jag nu) Då hatade jag dem ännu mer, tror att jag drack mindre än hälften av det som jag skulle ha gjort egentligen. Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag gick upp något i vikt då eller inte.

Dryckerna är faktiskt bra på många olika sätt. De ger snabb energi, innehåller massor av näring och vitaminer och de finns i två olika storlekar. Det är lika mycket i båda storlekarna, den mindre innehåller mer per milliliter. De näringsdrycker som jag har heter Nutricia Fortimel Energy och är den större storleken på 200 ml. Jag har även testat Nutricia Fortimel Compact som är 125 ml, men den var för ”tjock” för min smak så jag dricker de större som är mer som vanlig mjölk. Jag har testat fem olika smaker, choklad, vanilj, jordgubb, apelsin och tropiska frukter. Just nu har jag vanilj, jordgubb och tropisk hemma och om jag ska välja den som smakar bäst så väljer jag nog vanilj. Apelsin tycker jag smakar sämst, ungefär som utslagen Fanta Orange. Jag har även testat att frysa näringsdryckerna så att de blir ungefär som glass i konsistensen. Det kändes som att det var mycket mer när den var fryst än när den var i drickbar. Men det är en bra utmaning för hjärnan, och det smakar godare också. Det ända man behöver göra är att hälla upp näringsdrycken i en skål och ställa i frysen i cirka tre timmar.
Näringsdryckerna går inte att köpa på en livsmedel affär, utan man måste ha ett recept så att man kan hämta ut dem på ett apotek.

a7ad9bfa_60596024
Längtar så mycket tills jag kan leva utan de här dryckerna, den dagen kommer snart! Det vet jag.

Maja

Veckohandling

Något bland det bästa jag vet kan vara att gå på stormarknad och botanisera bland hyllornas gigantiska innehåll! Vända och vrida på förpackningar, läsa innehållsförteckningar, jämföra märken, blanda gamla favoriter med nya varor att testa! En förkärlek jag aldrig hoppas bli av med, för det är lite som avkoppling för mig och varje gång jag kommer hem från en storhandling är jag full av energi och det känns som en liten nystart att ha fyllt både skafferi, kyl, frys och kryddskåp!
Nåväl, den här veckans handling avklarades på byns supermarket, vilket förstås fungerar för att fylla på med det mest basala för vardagen.
Jag avskyr egentligen att känna tidspress när jag handlar, dels är risken större för att jag glömmer någonting som jag behöver handla hem, och så hinner jag inte gå och titta efter nya produkter och varor och det leder till att jag handlar samma varor som jag alltid gör, vilket i längden lätt blir tråkigt!
Faktum är att jag hade en alldeles alldeles underbar kväll i gymnastikhallen tillsammans med mina vänner, och jag kunde helt enkelt inte slita mig för att få mer tid till att handla, det kändes som rätt val att göra ändå, för att få vara i hallen med de bästa människorna som finns, det finns inget bättre!
Kvällens inköpslista såg ut som följer:
– Frukt, äpple, nektarin, persika, päron, ekologiska bananer
– Grönsaker, bland annat gurka, tomat, rödlök, sallad, paprika, broccoli, purjolök
– Olivsnacks, två nya sorter (Ja, de fanns på ICA här i Borensberg!)
– Knäckebröd, jag äter Wasas ”sport”, mycket fibrer, lite socker och förhållandevis mycket protein! (Och givetvis GOTT)
– ICA basics salladsost, supergott att ha i salladen istället för fetaost, ICA basics ost är en av få som är fria från löpe!
– Havremjölk från Oatly
– Naturell yoghurt från arla och deras ”wellness serie”, oerhört mild och krämig naturell yoghurt med bra bakterier för magen!
– ICAs kvarg
– Solrosfrön, MUMS att ha på gröten, i yoghurten, till keso eller på en sallad! Nyttigt frö med bra fetter och många användningsområden!
– Kaffe, två paket för 40 :-, klipp!
Jag behövde även köpa keso, men varken ICA eller Östenssons har någon keso som är fri från löpe, tur att det finns andra livsmedel att alternera med!

Jag måste ändå stoltsera med att priset för dagens bästa köp tar de nya bågarna från Ralph Lauren som numera pryder mitt ansikte och som jag redan stormtrivs i! Bild utlovas så småningom!
Nu ska lägga mig tillrätta på spikmattan och så småningom sova, jag ser redan fram emot morgondagens morgonyoga och sedan väntar föreläsningar hela dagen lång! Vardagen har börjat och jag finner bara tre ord för det, JAG ÄLSKAR DET!

Läs orden på bilden och fundera på vad de betyder för Dig, hur kan de hjälpa Dig att må lite bättre, ge dig en härlig dag imorgon och en god natts sömn nu! Godnatt!

postitiv
Olivia

Yogobe

Träning för oss har genom i stort sett hela livet handlat om truppgymnastik. Vi båda har hängivit oss till sporten och låtit den ta allt utrymme för träning och fysisk aktivitet och förutom en och annan löprunda, några svängar på cykeln och möjligen några längder i simhallen så har träning alltid stavats truppgymnastik.
För Olivia har skador och sjukdomar satt stopp för utövandet av gymnastik i flera år, och helhjärtat har hon inte kunnat träna på sex år. För Maja har anorexin det senaste året satt käppar i hjulet men tack vare oerhört tappert kämpande är hon snart tillbaka på banan igen.
Dessa hinder har gjort att vi blivit tvungna att söka möjligheter till en stark, uthållig och smidig kropp på annat håll, inte helt lätt som de gymnastiknördar vi ändå är. Helst ska träningen vara hård, allsidig, teknisk, lagsport och kräva mycket av utövaren för att vi ska fastna. Sådana sporter växer inte på träd och vi har efter en hel del diskussioner och ältande kommit fram till att nyckeln är att variera och alternera mellan olika träningsformer för att få en fullgod träning. Vi kommer aldrig kunna viga hela livet åt gymnastik som träningsform eftersom det är en oerhört slitsam och tuff sport, och så småningom med stigande ålder kommer vi behöva trappa ned, det vet vi. Tillsammans har vi hjälpt varandra att ta bort skygglapparna på sidorna av våra ansikten och med det öppnas en helt ny värld, för det finns oräkneliga träningsformer som är både roliga, effektiva, hårda, lugna och de går att kombinera i all oändlighet.
Ingen av oss har tidigare hakat på yogatrenden som kom till Sverige för några år sedan, nu har vi testat och det råder inga tvivel om att de enstaka genomförda passen kommer bli fler. Yoga är en fantastisk träningsform då den kräver både styrka, god rörlighet och sinnesnärvaro. Att jobba med andningen är centralt inom yogan och det behöver vi båda träna på, att stressa ner vissa stunder och att stanna upp vardagen med hjälp av några yogaövningar då är suveränt.
Passande nog har vi hittat in på en ganska ny hemsida, yogobe som har ett unikt koncept. Genom att man prenumererar på deras hemsida får man tillgång till åtskilliga yogapass ledda av en mycket duktig instruktör. Passen är allt mellan fem och sjuttio minuter och de är alla i olika svårighetsgrader, alltifrån fem minuter stretching som vem som helst kan utföra på lunchen, till sjuttio minuter långa pass för den mer rutinerade yogautövaren.
Yogobe är en perfekt möjlighet att kunna praktisera yoga själv hemma, om man av någon anledning har svårt att få till yogapraktisering på gym eller yogahus.
Just nu har de en kampanj där Du får tre dagars fri tillgång till deras videos utan att behöva betala någonting!
Och varför ska man då yoga? Jo, fördelarna är många och här följer några:
– Psyket balanseras och endorfiner frigörs
– Sömnen förbättras
– Muskler stärks och hållningen förbättras
– Tar bort spänningar, rörligheten ökar, det ger mjukare leder och skelettet stärks
– Koncentrationsförmågan höjs
.. Och mycket mycket mer! Testa själv! www.yogobe.com
1000581_159376697589259_633679975_n

Olivia & Maja

Tankens kraft

Från att för tre veckor sedan spricka av längtan till dagen D, den 26 augusti, så har jag denna veckan våndats över att just den där dagen ska komma. I veckan har jag varit helt uttömd på allt vad energi heter, men full av mediciner. Motivationen har varit i botten, längtan efter att få sova i toppen. Viljan att vakna upp till en ny dag full av föreläsningar har varit obefintlig, men viljan att fortsätta vira in mig i täcken, läsa och vila har varit påtaglig. Och det har gjort mig lite ledsen och ibland nästan förtvivlad. Var är min vilja? Var är motivationen? Jag vet att jag behöver den där gnistan för att orka kämpa, och nu, dagarna innan uppropet är den som bortblåst. Vad göra? Jag tänker inte låta detta fortgå, den enda som kan ändra på det är jag, och det vet jag att jag kan!
Jo, jag tänker acceptera mig själv och mina känslor, för känslor styr vi inte över. Jag tänker då, varifrån kommer dessa olustkänslor? Jag tror att de till stor del kommer från att jag vill vara pigg, glad och frisk när skolan startar. Inte som nu, smärtpåverkad, avtrubbad och trött. Jag vill känna att jag har vad som krävs för att klara av skolan och vardagen med allt vad det innebär. Nu är det ju så, att det är som det är. Att jag känner mig trött är för att min kropp är i behov av sömn när den har en skada att läka, så jag tänker sova. Att jag har ont är för att jag är nyopererad, så jag tänker vara snäll mot mig själv och inte provocera och belasta i onödan. Att jag är avtrubbad är för att smärtstillande av den här klassen tyvärr har det som biverkning, så jag tänker helt enkelt acceptera att jag inte är på topp och låta det vara så.
Många av oss tvingar oss själva att vara glada, energifyllda och på topp för jämnan för att man enligt jantelagen ”ska vara positiv och tänka positivt”, och jag håller helt med om det men är också övertygad om att alla våra känslor måste få utrymme och få komma till uttryck. Att vi låter oss känna alla våra känslor är dock inte samma sak som att de mest negativa och ledsamma känslorna skall få möjlighet att färga vår tillvaro. Låt glädjen, energin, peppen och din inre styrka färga din omgivning och tillvaro samtidigt som de tyngre känslorna får ta plats, men inte styra dina val och din vardag!
Hela sommaren har jag längtat efter morgondagen, 26 augusti, för då blir jag äntligen sjuksköterskestudent igen. Jag tänker inte låta fem dagars misströstan dra ner min motivation längre, och imorgon när jag vaknar ska jag högt och ljudligt säga ”Hälsouniversitetet, här kommer jag!”
Imorgon vid denna tid är jag student på sjuksköterskeprogrammets termin två, och då jävlar, rent ut sagt, då finns det ingenting som kan stoppa mig!

DSC_0719En bild som, hur många gånger jag än tittar på den, ger mig så otroligt mycket glädje och ork att fortsätta kämpa! Tillsammans, du & jag Maja!

Olivia

 

Min resa genom anorexi

I augusti 2012 var jag på en klassresa, vi åkte segelbåt till Öland och tillbaka. Vädret var ganska dåligt men i några timmar en dag så var det fint. Då badade och solade klassen och det var då jag fick för mig att jag såg och kände mig stor. Jag kände mig helt enkelt fetare än alla andra tjejer i klassen. Varför den känslan kom just då vet jag inte, jag har ju solat med tjejer hela mitt liv. Men den kom och det var den som var början på min ätstörning. Det var mycket som hände på de där tre dagarna. Jag säger inte att det är tjejerna i min förra klass fel, det är inte mitt fel heller. Utan det var sjukdomen som valde mig, inte jag som valde sjukdomen. Jag ville aldrig att det skulle gå så långt som det gjorde, men när jag började sova istället för att äta frukost och då inte åt någonting fram till lunch så var jag fast. Maten på båten var inte den bästa heller, så jag åt inte så mycket varken till lunch eller middag då heller.
När vi kom hem igen så var det ungefär som vanligt, fast tankarna om kroppskomplex kom allt oftare. Jag började kolla runt på bilder på människor med vältränade kroppar, som jag idag vet att många av bilderna var redigerade. Men det visst inte jag då. När jag hade hållit på så här ett tag och hade fått för mig att jag skulle gå ner i vikt så hittade jag appen Shape-up på något sätt, hur vet jag inte. Jag  lade in att jag ville gå ner i vikt och hade målet på 40 kilo. Den första veckan skulle jag äta 1250 kalorier per dag, sen 1100 och till sist hamnade jag på 800. Fast jag måste ha varit nere på mindre eftersom att jag vägde mindre än 40 som lägst. Jag åt och drack alltså inte mer än 800 kalorier per dag fram tills mitten på januari. Jag förstår inte hur jag orkade.

Någon stans på vägen så märkte människorna runt omkring mig vad jag höll på med. De sa att jag hade blivit smalare och de märkte att jag tränade mer då än vad jag hade gjort förut. Själv såg och kände jag ingen skillnad alls. Men jag är glad att mina föräldrar och min syster satte sopp. Annars skulle jag inte ha haft möjligheten att skriva det här inlägget. I december blev det dags för luciauppvisning med gymnastiken och jag bestämde själv att jag bara skulle vara med på trampetten och friståendet. Tumblingen gick inte, jag trodde att jag hade en vanlig svacka bara men egentligen så orkade inte min kropp. Men jag var envis och skulle vara med på resten. När min mamma började gråta för att hon var orolig över mig och såg att jag inte orkade så fick hon mig att bara vara med på friståendet och inledningsdansen. Det var tur det, otroligt att jag ens orkade med det. Tack mamma! Efter uppvisningen gick jag motvilligt till BUP i Motala med mina föräldrar och pratade med Rebecka (min ”psykolog”) och Peter, en läkare. Jag vägdes och då tror jag att jag vägde 39,4 kilo. När vi gick därifrån var mina tankar inte ändrade, jag skulle ner mer även fast jag var under 40 kilo. Mina föräldrar fixade ett möte med min dåvarande mentor och tjejerna i min klass om att de också såg att jag inte mådde bra. Det fälldes många tårar då, iallafall från mig. Jag var arg på allt och alla, varför kunde de lämna mig i fred och låta mig ha kontroll över mitt liv? Men jag säger tack till er också, skulle inte varit här idag utan er.

Över jul var jag hos mina kusiner i Sollefteå och jag hade ännu inte raderat Shape up. När jag kom hem och vägde mig så hade jag gått ner ännu mer, hur mycket kommer jag inte ihåg. Men en dag i februari kommer jag aldrig glömma, då jag vägde 38,2 kilo och blev inskriven på avdelning 40 i Linköping. Jag låg i den där jävla sängen i tio dagar, kändes som tio månader. Det ändå jag gjorde var att äta, läsa och gråta. Jag tror aldrig att jag har gråtit så mycket i hela mitt liv, ångest hela dagarna tog all min energi. Om min mamma och pappa inte hade turats om att vara med mig där så skulle jag inte ha orkat, så tack till er! Ni har offrat så mycket för mig, kan inte säga hur tacksam jag är för det. När jag var inlagd fick jag ett matschema och det har jag haft sen dess. Men snart är det borta!
När jag tillslut fick åka hem så kunde jag inte börja skolan för ens i mitten på mars. Jag gjorde ingenting på dagarna, jag fick inte göra någonting. Jag började förstå att utan skolan så skulle jag inte ha något liv, jag började uppskatta skolan. Den dagen jag fick börja gå på lektionerna igen var jag jättenervös. Vad skulle alla säga? Hur skulle alla vara mot mig? Skulle de behandla mig som förr? Det var ju det jag ville, att allt skulle bli som förr. Det är fortfarande ett av mina mål. Men det gick bra, och jag började gå på 2-3 lektioner per dag.

Men nu sitter jag här idag, har precis börjat gymnasiet och mår ärligt talat bättre än någonsin. En gång i veckan för jag träna och tar en promenad de andra sex dagarna. Jag hoppas att Rebecka kommer att låta mig vara med på idrotten i skolan nu till en början också. Det tänker jag vara, det ska vara normalt. Jag vill inte behöva berätta att jag inte kan vara med på idrotten för att jag inte får förbränna för mycket energi. Jag längtar faktiskt till torsdag då jag kommer ha min första idrottslektion sen december. Jag önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och att denna resa skulle vara över. Men allt slit och kämpande har varit värt det, jag mår så mycket bättre nu och det här har gjort mig starkare än jag någonsin har varit!  Det finns mycket mer jag skulle kunna skriva om det här, men det vill jag inte. Vill slippa tänka på den här tiden av mitt liv, så det har varit ganska jobbigt att skriva det här inlägget. Men jag vill främst säga tack till alla människor som har funnits där för mig hela vägen, skulle inte gått utan er. Och ett extra stort tack till mina föräldrar, min syster och dig Olivia!

tumblr_ly9f4r65DD1r69701o1_500_large

Nu ska jag ta och umgås med min mamma som precis kom hem efter en helg med löpning med Fjöla Runners. De har sprungit stafett från Sälen till Mora. Hoppas ni njuter av det som är kvar av helgen, det ska jag göra med min mamma. Imorgon taggar jag för min första skoldag med lektioner, kommer bli så bra!

Maja

Oliven talar

Förutom tre mål mat om dagen, frukost, lunch och middag så behöver vi få i oss två ordentliga mellanmål om dagen. När vardagsstressen smyger sig på har jag en tendens att trilla ner i lite lata och bekväma vanor som att vareviga dag slänga ned en frukt i skolväskan och ta det som mellanmål. Frukt ska absolut inte underskattas som mellanmål, snarare tvärtom, att äta frukt mellan måltiderna är ett fantastiskt sätt att hålla blodsockernivån jämn och fylla på energidepåerna när det behövs. Jag har dock börjat tröttna lite på att alltid äta samma frukter som mellanmål och blev därför överlycklig när jag hittade dessa, snack-påsar med kärnfria oliver från Zeta! De finns i sex olika utföranden, alla med olika smaker och de är alla förpackade i återförslutningsbara påsar som går utmärkt att stänga igen om man inte vill äta alla på en gång! Jag ska definitivt köpa på mig ett litet lager oliv-påsar att variera mina klockan 9-frukter med i höst! Förpackningarna är i perfekt mellanmålsstorlek, 70 gram ryms i en påse och det är i mitt tycke lagom mängd som mellanmål!
Jag hittade alla sorter på ICA Maxi och jag håller mina tummar för att även affärerna här i Borensberg har åtminstone någon av sorterna. Om Du som läser mot förmodan inte hyser alltför mycket kärlek till dessa små ovaler med vuxen smak så finns det alternativa mellanmål om Du någon gång som jag vill byta ut en frukt till förmån för lite nyttiga fetter och proteiner som frukten saknar, exempelvis nötter, kvarg, keso eller kokt ägg!
Nåväl, jag kan inte undgå att undra om min förkärlek för oliver har något med mitt namn att göra, Olivia betyder ju trots alltolivträd‘.

Zeta_Snack_Havssalt_3D.jpg_WebImage

En variant av ZETAs supergoda olivsnacks!

OLIVia