Fredagskänslor

I april 2013 satt jag bredvid min svårt sjuke släkting som låg på intensivvårdskliniken på US Linköping. Mitt i den värsta sorgen, paniken och ovissheten mötte jag fantastisk personal och jag minns hur jag för mig själv tänkte: ”En dag, en dag vill jag vara som dem, änglar som dagligen räddar liv, ser de anhöriga och med sin närvaro lugnar”. (Och mycket, mycket mer.)
Med den målbilden formulerade jag ett personligt brev som jag till sist tog mod till mig att skicka till intensivvårdsavdelningen, jag tänkte att det värsta som kan hända är att jag får ett nej. Jag ville så innerligt mycket men trodde faktiskt aldrig att jag ens skulle få komma på en intervju.
Och så kom mailet, trots att jag tagit bort min ansökan då jag närapå skämdes för att jag, med knapp erfarenhet ändå gett mig in på att söka tjänsten som undersköterska på intensiven. Mailet som bad mig infinna mig på kliniken den femte februari för ett möte. Hoppet väcktes och jag tackade ja, för varje dag steg min oro och nervositet för nu, nu stod oerhört mycket på spel. Mitt drömjobb som jag ville få men rimligtvis inte kunde få.
Efter en stunds samtalande fick jag en guidad rundvandring på avdelningen och gick in i det syrefattiga konferensrummet med beskedet att de skulle höra av sig i slutet av veckan. När chefen plötsligt utbrister att jag är välkommen som undersköterska till sommaren och hoppas det känns lika bra för mig som det gör för dem.
Chocken, de kan inte mena allvar. Tårar av glädje, stolthet som stiger, det spontana leendet som inte går att hejda. Benen vill hoppa och mitt inre skrika ut all lycka men jag lyckas hejda mig. Darrigt, taffligt tackar ja till tjänsten, avslutar trevligt med tillhörande fraser och går sedan ut. Ut mot framtiden med vetskapen om att jobbet är mitt. Det löjliga leendet när jag i min ensamhet gick med rak rygg och stoltheten sprudlande. Min sommar kommer bli fantastisk, tack Olivia. Tack för att du inte gav upp på din dröm, för att du aldrig slutade tro. Allt vi vill, kan vi ju göra.
Jag gjorde det, min dröm gick i uppfyllelse. Min vän, sluta aldrig hoppas. <3

fredaffss

 

Fredagskram,
Olivia

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>