Livet.

Livet. Lika vackert, sprudlande och fantastiskt som det kan vara. Lika smärtsamt, mörkt och fyllt av hemskheter kan det också vara. Människor kommer, människor går i våra liv och vissa håller vi handen med en längre tid, vissa träffar vi desto snabbare, några gör avtryck i oss, andra inte. Sällan reflekterar vi så väldigt mycket över de som kanske inte är oss allra närmst. Förrän det väl händer någonting. När det redan är för sent.
De senaste dagarna har jag levt som i en dimma. Tårar har runnit och rinner, av saknad, av smärta och av ilska. Världen har blivit en fantastisk människa fattigare. Han var en ängel som fick lämna oss alldeles för tidigt. Jag känner sådan saknad, en vän och en underbar människa i mitt liv fattas mig numera. Jag känner smärta, en ihärdig värk i bröstet av saknad, av ångest och av gråt. Jag känner ilska, ilska över det som hänt och att sådant ska behöva hända. Jag känner så otroligt mycket känslor, och sorgen är så tung att bära. Att sörja en väns bortgång är något av det värsta jag behövt känna här i livet.
En påminnelse till oss att ta vara på det vi har här, idag och alltid visa att vi finns, att vi bryr oss och att livet är för kort för att inte levas fullt ut just nu, just idag.

sebbe

För evigt älskad, för evigt saknad.
Sov i ro, fina Sebastian. 

 

Ta hand om varandra, på riktigt.
Olivia

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>