Vårcupen 2014.

Helgen till ära spenderade jag några timmar med glada hejarop, adrenalinpåslag, glada miner och härlig stämning. Jag var med mina tjugo fantastiska gymnastikbarn på årets andra tävling. Vi dansade, hoppade, sprang, hejade på varandra och hade fantastiskt roligt tillsammans. Att vi, med glädjen och lugnet i behåll, dessutom plockade hem tre medaljer gör mig så otroligt stolt. Min stolthet karaktäriseras främst av att jag får den äran att vägleda dessa tjugo individer i livet, jag får finnas där för dem i glädje, hopp, nervositet och ibland ledsamhet. Det är en enorm ära för mig att få det uppdraget, en ära omöjlig att beskriva i ord.
Fin dag med fina tjejer. Omladdning sker för närvarande till Mellansvenska Mästerskapen som äger rum den 31 maj i Örebro. Gymnastik, ja. Livet.
bild 5
Tokigheter på kvällens träning. Jag älskar er mina vänner.

Kärlek,
Olivia

En annorlunda lördag

Denna lördag har inte sett ut som andra lördagar. Gick upp klockan 6 och då var det bara tagga till för RM3! Klockan 8 gick bussen mot Järfälla och det var väl inne i Jakobsbergshallen som jag förstod att idag ska jag tävla RM för första gången. Det slog mig att jag var med i Borensbergs första lag som var med i RM. Kanske inte världen största grej, men jag tycker ändå att det är en speciell känsla. Jag är så glad över att kunna få vara med världen bästa människor och göra det är jag älskar. Tack för att ni är bäst.
Men tyvärr hade vi två skador i laget. Så att från bara vara med på 3 av 9 varv fick jag vara med på alla 9. Men om jag ska vara lite egoistisk så tyckte jag att det var hur kul som helst att får vara med på alla varven. Men det var verkligen inte kul för Frida och Elin som skadade sig. En annan tjej i laget, Olivia, kom också hem igår kväll ifrån Holland och att inte ha tränat på två veckor och vara med på RM var grymt! Alla i laget var grymma idag, ta åt er det och känn er nöjda. Trots de förutsättningar vi hade kom vi på en sjunde plats av de 10 lag som vi tävlade mot (tävlingen fortsatte när vi var klara, det var bara kval idag. Imorgon är det final). Jag tycker det är en jättebra plats, det var första gången vi var med på RM och vi fick kaos när vi tappade ännu en gymnast. Men grymt bra jobbat och jag hoppas att Frida och Elin blir bättre snart! Jag är riktigt nöjd även dagen, även om den inte slutade så bra när jag kom hem till Borensberg. Men jag väljer att se på det positiva.
IMG_2847
En Bild från tävlingen som var innan våran, då var det yngre tjejer som tävlade. Nu ska jag sätta mig med plugg, alla nationella prov har nämligen börjat, plus att många prov och inlämningar kommer på samma gång nu. Så jag ska ta och börja med några uppgifter så att jag kan checka av de snart. Vad ska ni göra av den tiden som är kvar på denna lördag?

Maja

Känn er nöjda

Nu är jag nyduschad och har en skön kväll i sängen framför mig. Dagen har spenderats i Motalas sporthall där det var dags för gymnastiktävling. Kom dit vid 9 ungefär och kom hem ungefär vid 18, så det blev en lång men rolig dag! På förmiddagen tävlade två lag ifrån Borensberg där ett av dem vann, så grymma är småtjejerna! På eftermiddagen var det dags för mitt lags tur och även fast vi inte kom hem med någon medalj så tycker jag att vi ska vara så sjukt nöjda över våran insats idag. Detta var inte vår bästa tävling, men vad gör det om två veckor när det är dags för RM?
Vi gjorde det vi kunde och det räckte gått och väl. Alla ska känna att dagen har varit rolig och givande. För det är ju det allt går ut på, att det ska vara kul. Om det inte är kul funkar det inte, och visst hade vi kul idag? Jag är jättenöjd över både min insats och lagets, vi äger! Så glad att jag får träna med dessa människor, så underbara.
DSC_0272
Bild från en tävling i Linköping, 2013 eller 2012. Kommer inte ihåg haha, men så grymma gymnaster. 

Maja

Nerver

Årets första tävling. Händerna skakar lite lätt, tankar far runt så det står härliga till och jag har svårt att sitta still. Jag känner pirr, jag är nervös. Jag är peppad, jag är glad och jag är förväntansfull.
Kom igen nu Borensbergs Gymnastikförening, den här dagen är vår.

Bild 2014-04-13 kl. 07.34

 

Olivia

Oh, it’s a happy day

Vilken bra dag! Skolan gick oväntat fort och det gick väldigt bra i hallen, även fast vi bara var fem som tränade idag, utan ledare. Var inne i en period då jag inte riktigt orkade med min egen träning när jag hade varit i hallen i två timmar innan och hjälpt till med trupp 2. Men nu är det borta och jag har massor med energi, var kanske bara inne i en svacka. Det är okej att känna så ibland, man kan inte vara på topp hela tiden.
Idag är jag lite extra glad, för jag har en bra vecka framför mig och 12 nya questbars fick komma med mig hem idag. När jag äter dagens questbar så är det den bästa målet på dagen, speciellt om jag har värmt den i micron. Jag köpte 3 chocolate chip cookie dough (min favorit), 2 white chocolate raspberry, 2 chocolate peanutbutter, 2 chocolate brownie, 1 cinnamon roll, 1 banana nut muffin och 1 coconut cashew. Tyvärr hade butiken inte duble chocolate chunk och strawberry cheesecake hemma, men jag är glad att min favorit fanns eftersom att den inte gjorde det förra gången jag köpte. Undra vilken jag ska ta imorgon?
IMG_7619-1

Hoppas ni får en bra natt med mycket sömn och att ni är utvilade tills imorgon, sov gott.
Maja

Nu kör vi

Idag börjar äntligen vårterminen för gymnastiken igen! Har saknat gymnastiken under lovet så det ska bli så kul att komma tillbaka. Jag är otroligt glad över att jag har hittat en sport som passar mig så bra, som är nästan hela mitt liv. Hoppas inte att jag är för stel i kroppen då jag inte har stretchat något alls de senaste veckorna. Vet att jag borde ha gjort det, men jag ser det som att jag har vilat ut min kropp och kan se en större förändring i min rörlighet när denna termin är slut.
Nu ska jag ta och fixa mitt mellanmål och sedan åka till hallen för att träna tjejerna i Trupp 2. Det kommer nog bli en mjukstart, vilket bara är bra. Det tar några gånger för kroppen att komma in i rytmen igen. Hoppas ni får en fortsatt bra måndag och taggar inför skola och jobb imorgon.
DSC_0572

Maja

Luciauppvisning 2013

Snart är den här söndagen över vilken då menas med att årets luciauppvisning är avklarad. För min egen del kunde det ha gått lite bättre på tumblinget och trampeten, var väl övertaggad haha. Men det är så kul att se hur alla gymnaster har utvecklats, och det här året har vi nog utvecklats mest av alla. Den här uppvisningen var över lika fort som den kom, man märker inte hur snabbt tiden går när man väl är i hallen.
För 372 dagar sedan var jag inte ens med på uppvisningen, bara på inledningen och friståendet. Men det var knappt att jag fick vara med på det heller. Planen var att vara med på alla grenar, men efter att många ögon såg hur jag mådde och hur min kropp såg ut så fick jag sätta mig ner på bänken och kolla på. Det var nog då jag verkligen började förstå hur mycket anorexin hade tagit greppet om mig. Men inte ens när jag satt på bänken och såg alla andra glada gymnaster visa upp sig så ändrade jag mitt beteende. Jag förstår inte hur jag kunde göra sådär mot mig själv och mot alla andra. Hela dagen idag har jag känt mig stolt, stolt över att jag är där jag är idag. Stolt över att jag har kommit så här långt som för vissa kan ta flera år om de inte har rätt stöd från andra människor. Om man skulle jämföra Maja för ett år sedan och Maja idag så skulle man se helt olika personer. Både utseende och personlighet. Det är jag glad över, för att leva som jag gjorde då var inget liv.
Skärmavbild 2013-12-15 kl. 19.20.51
Bild från dagens luciatåg, tack för den här gången.

Maja

Tony Johansson…

… är en person som lägger ner hela sitt hjärta i saker han brinner för, till exempel gymnastiken i Borensbergs gymnastikförening. Gymnastik har länge varit en stor del av Tony och hans liv och även nu vid femtioåtta års ålder ser vi honom ofta i en träningsoverall ståendes i Dansätershallen, noga studerande och peppande truppgymnaster som tränar för att hela tiden bli bättre, ha roligt och vara tillsammans.
För tretton år sedan startade hans engagemang i Borensbergs Gymnastikförening och åtskilliga timmars arbete, planering och träning ligger till grund för den fantastiska utveckling som vi truppgymnaster fått vara med om genom åren.
Det här inlägget skrivs som en hyllning från oss, Olivia och Maja, till vår tränare Tony som genom åren fått oss att ständigt utvecklas, aldrig sluta kämpa och få varje evig timme i dansätershallen värd att minnas.
Tillräckligt med ord för att beskriva Tonys värde och enorma betydelse för oss och våra liv finns knappast. Vi kan göra några tafatta försök, men hans storhet, hans insatser för våra och många andras inställning till livet är för oss omöjlig att beskriva. Som en symbol för hur mycket vi uppskattar Tonys arbete och engagemang i vår träning och därmed en stor del av vår fritid gjorde vi under helgen i Stockholm i oktober något som vid första tanken kändes alldeles, alldeles självklart.
Vi författade ihop en nominering om Tony till ”Årets ledare 2013″ till TV 4:s eldsjälsgala och skickade in, givetvis visste vi redan då att han bland flera tusen andra sökande inte skulle gå vidare, men det var det minsta vi kunde göra för honom så mycket som han genom alla år gjort för oss.
Tony vill alltid allas bästa och ibland glömmer han bort sig själv. Men med en nominering till eldsjälsgalan så hoppas vi att han verkligen förstår hur mycket han gör för alla människor runt omkring honom, inte bara inom gymnastiken. Hans sätt att tänka är en enorm hjälp. Vi kan fråga honom om nästan allt och ingen fråga är dum. Det är han, Tony, som har fått oss att förstå vad gymnastik innebär, den glädje och gemenskap som den här fantastiska idrotten ger. Det är han som har hjälpt oss utvecklats från att knappt kunna göra en kullerbytta till att kunna göra både dubbelvolter och skruvar. Att vi är de personer vi är idag är tack vare Tony, hans envishet om att allt är möjligt (och visst är allt lättare om man springer järnet också).
Utan Tony skulle vi aldrig ha kommit såhär långt både i livet och gymnastiken. Vi vet att han alltid kommer att ha en speciell roll i våra liv. Det är honom som vi kommer minnas när vi sitter där, många år äldre än idag och tänker igenom vad det var som vi älskade mest av allt när vi var i våra unga år. Det var gymnastiken, och det var Tony som fick oss att aldrig sluta kämpa.

Idag sitter vi här, låter våra ögon tåras av glädje och lycka för vår tränare Tony. Vi tänker lite extra på hur otroligt, fantastiskt mycket han har betytt och fortfarande betyder för oss i våra liv, i våra roller som såväl privatpersoner, ambitiösa tävlingsgymnaster, engagerade ledare och vilsna ungdomar.
Idag vet vi bättre än vad vi gjorde den nittonde oktober 2013, då han i våra, låt oss kalla det jantelagshjärnor, inte skulle gå vidare men ”att nominera till ”Årets tränare” var ju en fin tanke, och det är ju tanken som räknas.”
Tony har gått vidare i till nästa steg i uttagningen och ingen kan vara lyckligare än vi, eller förresten kanske Tony, för detta besked. Nu håller vi alla tummarna för att han tar sig vidare ända till galan, för det är han värd.
Tony, du är den bästa tränaren genom tiderna. Vi kommer aldrig säga annat, inget kan vara mer sant än att du, Tony Johansson, förändrat våra liv så till den grad att vi vill att du ska få ta emot utmärkelsen ”Årets tränare 2013″. För det är du värd, mer än någon annan.
DSC_0088
Du står alltid vid vår sida.
DSC_0197
Du är lagets frontfigur. Här på ett av de fantastiska läger i Frösakull som Du anordnat.
Kram,
Olivia & Maja

 

Underbara

Få saker kan få mig att glömma tiden så fasligt, skratta och le från hjärtat, bli så varm inombords, bli så stolt över nya och bättre prestationer och steg i utveckligen, så som gymnastik och mina gymnaster i trupp två som jag tränar kan göra.
Efter en dag i Katrineholm är jag fullkomligt utmattad och tom på allt vad energi heter, men så glad, och så stolt över mina gymnaster. Trots avsaknad av energi till att ens resa mig upp ur sängens finns där inne ett hjärta. Ett hjärta, som slår för mina vänner, för min familj, för alla mina gymnastikvänner och för den glädjen vi har tillsammans. Där inne känner jag att det finns energi, sådan energi som bara kan fås genom att göra sådant som görs med glädje och energi från hjärtat. Ingen sömn, ingen mat, inga pengar i världen kan ge sådan energi, den emotionella och abstrakta energin som får bröstkorgen att bli alldeles varm. Som får ögonen att tåras, som får ansiktet att spricka upp i ett leende samtidigt som tårar av glädje, kärlek och tacksamhet rinner ner för kinderna.
Inte mycket går upp emot att se glädjen i barns ögon när de klarar en ny övning, när de vågar ta sig över en otäck tröskel eller när de har kämpat länge med en övning och helt plötsligt klarar den. När vi tillsammans bryter ut i ett högt ”JAA” efter en fantastisk övning, eller när kamraterna applåderar för sin kompis som precis gjort något de aldrig trodde om sig själva.
BÄSTA.

Lova mig att ni tittar på klippet i inlägget nedan, och kom på minst två saker i ditt liv som du är tacksam för. Tack.

astrid5555

Kärlek,
Olivia

Skolsamverkan och lite därtill

Nollsju trettio i en tom, mörk gymnastikhall. På med inneskorna, ner med tjockmattor, fram med trampetten, fram med mattor, bygga stationer, säkra landningar, anpassa höjder, klappa oss själva på axeln för allt vi dragit fram.

Nollåtta tio i en gymnastiksal full av redskap och nyfikna elever. Presentera oss och föreningen, skratta med glada barn, ha tålamod, visa gymnastikövningar, peppa barn, berömma skuttande elever, förklara teknik, få barn att ha roligt, övertyga barn att våga, trösta och blåsa på knät, avsluta passet med djupa andetag och ”plågsamma” stretchövningar.

Tolv trettio i en gymnastiksal full av redskap men tom på nyfikna, pigga elever. Rulla mattor, in med trampetten, bygga ihop plintar, hissa tjockmattor, dansa som om ingen såg oss till hög musik och tömma salen på redskap.

Fredag tjugoförsta november tjugohundratretton har inneburit att jag tillsammans med fina Maria mött upp fyra klasser på deras idrottslektioner i skolan och låtit dem pröva på ett axplock av övningar och stationer som går att träna i gymnastiken. Ett fantastiskt sätt att låta alla, oavsett kön, ålder, intresse, åsikt eller tidigare erfarenhet pröva på denna härliga idrott. Många barn passerar på en dag och det som är genomgående hos dem alla är glädjen. Det går inte att ta miste på den, den syns i deras plirande ögon, den syns i deras spontana leenden och den syns i deras sätt att röra sig på vår uppbyggda gymnastikbana. Glädjen. Den finns alltid någonstans. Någonstans.
Det bästa av allt, det kommer en dag till! På tisdag kör vi igen, och jag vet att det kommer bli lika bra som alltid.

Dagen avslutades med inköp av ytterligare tre julklappar, med finaste vän på IKEA och ikanohuset i Linköping. En timmes kylig promenad och jag är mer än redo för te, täcken, kuddar och varma sovkläder denna fredag.
Träning med många gymnaster i dagarna två väntar, Katrineholm nästa.

tumblr_lnqt5oxN3p1qdo2r1o1_500

Godnatt,
Olivia