Tänkvärt en onsdag.

hjjhhj

 

Vi är inte offer för våra tankar, som det ibland kan kännas. Vi, med alla tänkbara verktyg och chanser att påverka, kontrollera och styra våra liv är inte maktlösa ett dugg.
Livet är frihet, makt och livet är styrka.
Det finns där, livet, i solens ljusa morgonstrålar, i den nybryggda koppen kaffe till frukost, i kramen från den där vännen du tar av och ger tillbaka, i favoritlåten som spelas på repeat i hörlurarna, i sömnens du vaknar upp ur en ljummen majmorgon och det finns i känslan av att ha två ben som bär långt och länge varje dag.
Känn det. Det finns där.

 

Olivia

Tankens kraft.

Motstånd. Så måste jag få lov att beskriva känslan inombords när begrepp som ”Statistik 1-8″, ”seminarium kvantitativ metod” och ”examination statistik” tydligt urskiljer sig på schemat. Inombords känner jag en oerhörd omotivation gentemot detta ämne och förra veckans samt dagens föreläsningar i Norrköping förstärkte den här känslan något oerhört.
Turligt nog vet jag varför jag läser detta och kan placera in det i ett större perspektiv, jag behöver läsa detta här och nu och jag behöver klara de obligatoriska momenten för att en dag bli den sjuksköterska jag så länge drömt om att bli. Ett block med statistik i termin tre är då ett måste och något jag helt enkelt får se till att ta mig igenom, hur omotiverad jag än är.

Timslånga föreläsningar där jag är tappad någonstans under inledningsfrasen om där dagens innehåll presenteras. Sedan kommer jag knappt tillbaka. Jag svävar i tankarnas värld, målar upp drömbilder, föreställer mig drömlikt hur alla livspusselbitar successivt faller på plats och så plötsligt hör jag ordet ”examination” varpå allt som ens kan relateras till frihet, drömvärld och lugn elimineras innan jag ens hunnit ta in ordet som föreläsaren just uttryckte.
Nåväl, en students bekännelser; det är inte alltid roligt att studera ens drömutbildningen på universitetet, bara nästan.

Turligt nog infinner sig ändock en känsla av saklighet här, mitt i den stundande bitterheten.
Min inställning till det hela kommer påverka hur kommande två veckor kommer att bli för mig varför jag nu bestämt mig för att eftersom detta block är någonting jag måste genomgå, hur mycket eller lite jag än vill det, så ska jag se till att det blir två roliga, lärorika och givande veckor.
Jag har makten, jag är den som väljer. Jag väljer att göra det till något inspirerande, peppande och kul.

Min vän, vad väljer du?

kjoj

 

Olivia

 

Frågor som blir fel

”Var det jobbigt att äta det där?” ”Du klarar av att äta det där, det kommer gå bra” ”Vad duktig du var som åt upp”
Dessa två meningar och andra meningar som liknar dem hatar jag. Jag verkligen hatar när folk säger så till mig. När människor antar att jag får ångest över att jag ätit någonting, eller om de frågar om det är jobbigt medan jag äter. Det är som att de antar att det ska vara jobbigt, det värsta är att det då blir jobbigt och jag känner obehag över att jag har ätit det eller äter det. Jag har nu förstått att det bara är för mitt eget bästa som människor frågor, de bryr sig ju, men ändå så blir det så fel. Det är dessa frågor som ger mig ångest, när människor förväntar sig att det ska vara en utmaning eller jobbigt att äta någonting. Det kan vara allt ifrån yoghurt, en frukt, till godis. Det spelar ingen roll vad jag äter eller dricker, när jag får den frågan så kommer känslor och tankar som har med anorexin att göra.
Jag vet att de bara vill mig väl, men som sagt så blir det så fel. Så så fel.. Vet inte hur jag ska uttrycka mig när jag ska berätta att jag inte vill ha sådana frågor heller. Blir så fel, vill ju fortfarande att människor ska bry sig. Men jag vill berätta när det är jobbigt, inte att jag ska få frågor om det. Nu är det inte heller så att jag får dessa frågor ofta, men ibland så kommer de och då blir det en fråga i helt fel syfte.
stronger-than-you-think

Maja

Frågor?

Hur underbart är det inte att vakna upp till solsken och fredag? Idag har jag bara skolan planerat och ikväll ska jag nog vila upp mig för lite jobb på lördag. Kom just på att jag har nationellt prov i spanska idag, men det kommer att går bra. Det gäller bara att ha rätt inställning, så är det med allt.
Igår i slutet av träningen så satte vi som var där oss ned och pratade lite om mig och hur min situation ser ut med anorexin och allt det. Jag blev faktiskt glad över att min bästa tränare Tony frågade mig om det var okej. Det var ett kort men bra samtal och jag tycker det är så skönt att de vet hur det verkligen har varit och är. Om ni har några frågor är det bara att fråga, var inte rädda för att jag ska bli ledsen eller något. Det är så otroligt viktigt att alla som undrar verkligen får veta exakt hur situationen är, att de inte går och undrar för att de inte vågar fråga. Så har ni någon fråga så är det bara att ställa den, spelar ingen roll om det är här i bloggen, via mobilen eller personligen. Jag ska försöka svara så bra jag kan och det är såklart att vem som helst får fråga. Jag skäms inte över min situation längre, det ska ingen behöva göra. Så fråga på om ni har frågor!
futureself
Ha en jättebra fredag nu och gör något som ni kommer tacka er själva för!

Kram Maja

Ibland behöver man ett bakslag

Gårdagen, hur ska jag förklara den? När en ny vecka börjar ser jag chansen att göra något nytt, och det var exakt det jag gjorde igår. I söndags kände jag mig väldigt kluven och visste inte vad jag ville göra eller hur jag mådde. Gick och la mig i sängen med en obehaglig känsla i hela kroppen som höll sig kvar tills jag kom till BUP igår på förmiddagen. När jag väl ställde mig på vågen och såg siffrorna så brast det. Då insåg jag att jag inte är frisk.
Jag har lurat mig själv och många andra under en längre tid nu. Men igår när jag satt där i fåtöljen kom allt tillbaka. Känslan av misslyckande kom först, men jag insåg även hur situationen faktiskt ser ut. Jag är inte frisk, jag är friskare men inte frisk. Jag har fortfarande mycket kvar att jobba på, men nu när jag har insett det så känns det inte lika svårt. Detta var kanske vad jag behövde, jag behövde kanske backa några steg för att verkligen komma på banan igen. Ibland är det det som måste ske för att man ska kunna komma ut starkare. Så var inte rädda för bakslag, alla har dom och vi kan alla lära oss massor utav det. Tack vare Olivia kunde jag även se gårdagens möte på BUP som ett bra möte. Jag insåg ju faktiskt hur sjuk jag fortfarande är, och det är något av det bästa jag har gjort på länge. Och tack vare att det var träning igår och jag fick spendera några timmar med världens bästa människor känner jag nu kraften på ett annorlunda sätt. Nu vill jag bli frisk, NU KÖR VI ELLER HUR? Nu ska jag verkligen kämpa på, tillsammans klarar vi allt. Alla människor jag har runt omkring mig som stöttar mig, tack till er. Det skulle aldrig gå utan er hjälp.
237635317808068591_edDMPWDq_c
Om det inte går första gången så har du lärt dig att den vägen inte funkar. Då har du ett mindre sätt att hitta vägen till ditt mål på, ge inte upp. Som sagt så finns det fler bokstäver i alfabetet om plan A inte fungerar.
Ta hand om er, var inte rädda för att misslyckas, vi lär oss bara av det.

Kram Maja

Känner mig som en punkt mellan två världar

Idag är första gången på länge som jag har söndagsångest. Jag vet inte vart den kommer ifrån eller varför jag har den, den bara är här och gör mig gråtfärdig. Om jag ska vara ärlig har jag inte mått så bra som jag har kunnat den här veckan. Jag vill bara att detta kapitel av mitt liv ska vara över, jag vill gå upp i vikt och bli frisk. Men ändå gör jag inte så mycket åt det? Det känns som att jag äter mer, men antagligen gör jag inte det. Viljan finns inom mig, men när jag sätter mig där vid matbordet så tar jag en portion mat, sen inget mer. Jag vet inte varför jag inte tar extra, jag vet inte någonting längre. Känns som att jag behöver en paus ifrån allt, bara komma bort lite. Men ändå så känns det fel att komma bort eftersom jag var ute på resa förra helgen.
Förlåt, men det känns bara som att jag är en punkt. Svårt att förklara, för jag känner viljan inom mig, men ändå kommer den inte ut varje gång. Den syns tydligen inte och då blir det ingen förändring.
peace-it-does-not-mean-to-be-in-a-place-where-there-is-no-noise-trouble-or-hard-work
Jag vill ha frihet, jag vet bara inte hur jag ska få den. Eller jo, jag vet exakt hur men varför gör jag det inte då? Känner mig så kluven.

Maja

Livet.

Livet. Lika vackert, sprudlande och fantastiskt som det kan vara. Lika smärtsamt, mörkt och fyllt av hemskheter kan det också vara. Människor kommer, människor går i våra liv och vissa håller vi handen med en längre tid, vissa träffar vi desto snabbare, några gör avtryck i oss, andra inte. Sällan reflekterar vi så väldigt mycket över de som kanske inte är oss allra närmst. Förrän det väl händer någonting. När det redan är för sent.
De senaste dagarna har jag levt som i en dimma. Tårar har runnit och rinner, av saknad, av smärta och av ilska. Världen har blivit en fantastisk människa fattigare. Han var en ängel som fick lämna oss alldeles för tidigt. Jag känner sådan saknad, en vän och en underbar människa i mitt liv fattas mig numera. Jag känner smärta, en ihärdig värk i bröstet av saknad, av ångest och av gråt. Jag känner ilska, ilska över det som hänt och att sådant ska behöva hända. Jag känner så otroligt mycket känslor, och sorgen är så tung att bära. Att sörja en väns bortgång är något av det värsta jag behövt känna här i livet.
En påminnelse till oss att ta vara på det vi har här, idag och alltid visa att vi finns, att vi bryr oss och att livet är för kort för att inte levas fullt ut just nu, just idag.

sebbe

För evigt älskad, för evigt saknad.
Sov i ro, fina Sebastian. 

 

Ta hand om varandra, på riktigt.
Olivia

Torsdagsfilosofi.

Livet, dagarna, timmarna fortlöper innan jag hinner blinka. En inre ro har infunnit sig ty åtta högskolepoäng för en godkänd terminstenta trillat in på mitt högskolepoängskonto vilket jag är otroligt stolt över. Som en fin vän sa när hon nåddes av beskedet att min tenta var godkänd, ”hårt arbete lönar sig!”, och så är det, sannerligen. Jag tackar mig själv för att jag har orken, drivet att klara av det jag vill klara av hela mitt hjärta.
En inre ro har också infunnit sig då sommaren inte längre känns så skrämmande. Sommaren kommer, precis som jag vill, innebära många timmar på mitt drömjobb, flyghavreplockning på gården, ljumna sommarkvällar med fina vänner och tid att upptäcka min nya stad.
Jag är tacksam, jag är glad. Jag är tacksam för att jag har fått förutsättningar att lyckas, för att jag har drivet och viljan som krävs för att nå det jag vill. Jag är tacksam för att livet lär mig nya saker varje dag, bara jag tillåter mig att stanna upp i tanken, i kroppen och faktiskt våga se och höra det som händer. Lyssna in och se min omgivning, se vad jag kan lära som jag inte redan vet.
Det gäller att våga känna det som känns, lyssna på det som hörs och se det som syns och finns. Det är då vi kan lära oss, det är då vi kan gå vidare i våra liv, så mycket rikare, så mycket klokare.
klsn

Himlen är oskyldigt blå,
djupaste hav likaså.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat, oss in i en vrå.
Är himlen så oskyldigt blå

Skrivet av en av våra kämpar som nu är en ängel och som tyvärr lämnade oss alltför tidigt, Ted Gärdestad.
En av de vackraste texter i världen. För mig.

Olivia

Välkommen, våren.

Maj, en vårmånad i en klass för sig. Körsbärsträden börjar nu blomma, när regnet når marken sprids den säregna sommarregnsdoften och när väckarklockan ringer okristligt tidigt så är ändå dagen vaken. Med lättheten i behåll, den sena gårdagskvällen till trots, stiger jag svävande upp ur sängen och in i köket för att brygga mig dagens, maj månads första kopp kaffe. Vilken jag sedan intar med uppdragen persienn och fönstret lite på glänt, för att tillåta den somrigt våriga luften nå in till mig, till min atmosfär, mitt nu.
En flyktig tanke, fundering, kring att jag nog egentligen borde börja strukturera, planera och organisera min flytt slår mig. Hastigt tar jag en ny klunk av mitt nu svala kaffe, drar upp filten lite längre över armarna och tänker bestämt, ”en annan dag, idag är jag fullt upptagen med att njuta av livet”.
klsddkl

En ljuvlig maj önskar jag dig,

Olivia