Att välja själv

IMG_9980
Detta är tyvärr sant. Varför ska det vara en så stor grej att vilja äta clean? Att vilja ge sin kropp den bästa näringen som går eller att avstå ifrån mat och dryck som innehåller grejer som gör med skada för kroppen än bra? Förstår inte, om det finns ett bättre alternativ som gör mig mer nytta så är det självklart att jag väljer det alternativet. Men varför ska det väcka så många frågor hos andra människor, varför kan inte bara jag få äta det jag vill? Jag vet att jag inte kan äta precis vad jag vill just nu så jag måste gå upp i vikt fortfarande, men sen när jag är klar med det. Jag är fortfarande rädd för att säga till människor att jag vill äta clean, att jag vill äta mindre socker och mat som är hälsosammare för mig. Jag säger inte att jag aldrig ska unna mig, men att jag får avstå när jag vill avstå och att det inte ska bli ett samtal om det. Att äta saker som är hälsosammare för mig är något JAG vill göra, inte anorexin. Vet inte hur jag ska få alla att förstå det. Vet inte vad jag ska göra. Någon där ute som tänker likadant som mig och har på något sätt fått alla andra människor att också förstå det? Jag ber dig om hjälp, snälla.

Maja

En onsdagskväll

Igår kväll åkte mamma och jag till Omberg för lite slalomåkning. Ingen av oss hade varit där förut så vi hade ingen aning om hur backen skulle vara eller hur mycket snö det skulle finnas. Men när vi kom dit blev båda två positivt överraskade. Det var som att det fortfarande var vinter där och snö fanns det. Backen var helt lagom brant och lång, iallafall för en ovan åkare som mig. Har inte stått på ett par skidor på länge och efter första åket tänkte jag ”undra hur det här kommer att sluta”. Men i andra åket fick jag in hur man gör igen och då gick det mycket bättre. Tycker det är så härligt att åka ner för backen och känna sig fri. Det var inte alls mycket folk i backen heller så det var jätteskönt.
Tack mamma för att du ville åka med mig, jag hade en jättebra kväll och skulle velat åka mer. Men tyvärr klarade inte mina fötter av pjäxorna så länge till haha. IMG_2424 IMG_2425

Maja

Inte hur mycket, utan varifrån det kommer

Har tänk skriva det här inlägget ett tag, men inte haft tiden riktigt då jag vill att det ska vara genomtänkt. Men nu har jag några timmar på mig innan jag måste ner till träningshallen. Hur är det med er förresten?

Varför handlar mycket om vad maten och drycken innehåller? Jag förstår inte varför man ska räkna kalorier och hålla koll på kolhydrater och så vidare. Det tar bara onödig energi och om du är hungrig, ÄT! Ät och drick tills du känner dig mätt, strunta i om det är mycket kalorier eller om det innehåller något annat som du önskar inte fanns. Skit samma, vad hjälper det dig? Om man ska gå ner i vikt så hjälper det att räkna kalorier, men bara för dem som måste ner i vikt. Maten ska hjälpa dig att klara av det tuffa liv du har. Och även fast du inte tränar så är det viktigt att du äter tills du blir mätt ändå. Tänk på dem som inte har den möjligheten att kunna äta sig mätta. Varför är mat ett så laddat ämne? Jag förstår inte, jag fattar inte hur jag kunde hata mat så mycket. Det är ju gott och hjälper mig så att jag kan göra det jag vill. Mat ska inte vara ångest, eller andra tankar. Alla är vi olika på utsidan, lika så på insidan och alla har olika egenskaper. Alla behöver olika mycket mat, om alla bara kunde förstå det.
Det finns massor med bra mat som du kan experimentera med. Kom inte med ursäkten ”men nyttig mat är ju tråkigt”, för det är det inte! Om du söker på internet så finns det massor med recept på bloggar och hemsidor där du kan hitta fantastiska rätter som innehåller bra mat.
Och sen måste människor förstå att kalorier inte är farligt! Som bilden nedanför visar så är det vart ifrån näringen kommer som spelar roll. Och en hälsosam smoothie som innehåller x antal kalorier är mycket bättre än en coca-cola light som innehåller 0 kalorier. SLUTA RÄKNA. Testa iallafall och se hur mycket tid och energi du sparar. Det spelar ingen roll hur många kalorier du ska ge kroppen utan varifrån näringen som du ger din kropp kommer ifrån. 
IMG_1109
Haha, vet inte riktigt om det blev som jag ville. Men jag ville bara skriva om mig lite. Det jag menar är att sluta se mat som en fiende som gör det dåligt för dig, för tro mig, det är precis tvärtom. Ta hand om er själva och människor ni älskar.

Maja

Hejdå

Jahopp, där säger jag hejdå till gymmet och all annan träning än gymnastik. Hade möte med BUP i Mjölby idag efter skolan och det gick väl sådär. Vikten nedåt, några tårar rann och tankar om misslyckanden kom. Alltså jag orkar inte med detta, kommer ingen vart. Står still och bara ältar. Jag vill bort härifrån, så att jag kan vara fri. Men jag fortsätter att kämpa vidare och nu ska jag inte träna mer än gymnastiken så att jag kan vända detta. Mer mat och mindre träning, måste vända detta nu. Vill inte ha det såhär längre. Vill inte att mina föräldrar ska känna sig meningslösa och att de inte har någon kraft kvar, förlåt. Nu jävlar rent ut sagt ska jag vända detta så att vi kan komma ifrån allt som har med anorexi att göra. Det är äntligen på tiden. Vi förtjänar inte det, vi är så mycket bättre.
Annars har jag haft en helt okej dag. Matteprovet gick förvånansvärt bra och resten av dagen flöt på som vanligt. Fredag idag och nu är det helg. Ska vila upp mig inför kommande vecka, längtar dock inte tills måndag förmiddag då jag ska klippa  mina toppar. Men det är dags nu så det är bara att få det överstökat. Nu får jag huset för mig själv så jag ska ha egentid och bara göra ingenting. Orkar inget annat just nu. Men hoppas ni får en bra fredagskväll och njuter. Njut av ert liv!
hgjc

Maja

Avfärden

Så var dagen här. En av de dagar som jag så länge längtat efter, en dag som jag faktiskt aldrig trott skulle infalla. Idag är det den tolfte januari och det har blivit dags för mig att lämna min lilla lägenhet i Borensberg till förmån för elva nätter på ett hostel på andra sidan jorden. Om mindre än sju timmar lyfter planet mot Asien och Hong Kong. Det känns som en lögn att skriva det här, det känns verkligen inte på riktigt. Men jag är glad, så glad och SÅ himla redo för det här.
Mina vänner, Hanna och Olivia som jag imorgon möter i Hong Kong har nu checkat in på ett hostel och väntar på mig. Det här är den längsta resa jag någonsin gjort och trots att jag ännu inte har växlat några pengar eller har en aning om hur man byter terminal på flygplatser i Kina så känns det okej, för jag vet att allt sådant löser sig!
De här veckorna ska jag läsa skönlitterära böcker (ÄNTLIGEN efter månader av plugg och kurslitteratur), äta mängder och åter mängder av sushi, upptäcka en helt ny stad och ett helt nytt land, umgås med mina fina, saknade vänner och massor, massor mer.
Väskan är packad, jag har kollat om jag har rätt biljetter och papper utskrivna ett otal gånger. Nu far jag.

20140112-135408.jpg

Ta hand om Sverige från mig,
Olivia

Nu kör vi

Idag börjar äntligen vårterminen för gymnastiken igen! Har saknat gymnastiken under lovet så det ska bli så kul att komma tillbaka. Jag är otroligt glad över att jag har hittat en sport som passar mig så bra, som är nästan hela mitt liv. Hoppas inte att jag är för stel i kroppen då jag inte har stretchat något alls de senaste veckorna. Vet att jag borde ha gjort det, men jag ser det som att jag har vilat ut min kropp och kan se en större förändring i min rörlighet när denna termin är slut.
Nu ska jag ta och fixa mitt mellanmål och sedan åka till hallen för att träna tjejerna i Trupp 2. Det kommer nog bli en mjukstart, vilket bara är bra. Det tar några gånger för kroppen att komma in i rytmen igen. Hoppas ni får en fortsatt bra måndag och taggar inför skola och jobb imorgon.
DSC_0572

Maja

De e dark nu

Bara jag som är så otroligt trött på dessa vinter månader? Det har ju inte ens varit en riktig vinter 2013, bara kallt och halt. Jag längtar verkligen till sommaren då ljusets strålar kan värma mitt ansikte igen och man kan gå ut utan att frysa ihjäl i shorts och linne. Håller med om att det är mycket tjat om dessa månader men jag är en människa som verkligen behöver sol och värme för att få motivation. Just blir det mörkt så fort så att det känns som att dagen redan är förbi och det snart är dags att gå och sova. Blir så nere, men tack vare att jag vet att ljusare tider snart är här så lyckas jag hålla mig på fötter iallafall. Och med hjälp av bloggen och andra människor kan jag hitta inspiration till att hålla igång även när det är mörkt redan vid klockan 15.
Nu ska jag ta mitt gnäll och äta en apelsin med mycket D-vitamin. Hoppas våren och sommaren kommer snabbare än blixten och värmer upp oss alla och färgar vår hy. Ha en fortsatt fin dag!
collage2
Really need to be here now!

Maja

Så kallade nyårslöften

Jag är inget fan av att lova en herrans massa saker just på nyårsnatten som är hastigt påkommet och som med största sannolikhet kommer brytas så snart vardagen kommer i fatt.
Jag tycker däremot att det är bra att ha mål, att skriva upp dem, att gå tillbaka till dem med jämna mellanrum för att faktiskt minnas vad det är vi kämpar för. Så istället för att ha nyårslöften så har jag, som jag gör hela tiden egentligen, satt upp mål för mig själv för att hela tiden gå i rätt riktning under 2014. Mål är inte alltid sådant som infrias trots att Du kanske gjort allt vad du kunnat för att det skulle uppnås, det behöver ju inte betyda att Du gjort något fel. Du kan ha gjort precis allting rätt, satt upp ett rimligt mål med en rimlig tidsplan och allt har varit bra. Men, under vägens gång har förutsättningarna på något sätt ändrats, antingen de mentala eller de fysiska förutsättningarna som du kanske först hade men som förändrades med tiden. Misströsta inte, släng inte målet åt sidan och försök lägga det bakom dig. Målet är viktigt för dig att uppnå eftersom du en gång satt upp det, men reglera det. Kanske behöver Du lite längre tid på dig att nå ända fram, kanske behöver du sätta upp några små delmål innan du kan ta dig fram till huvudmålets avslut? För säg, vad spelar det egentligen för roll, när målet väl är uppnått om det tagit tre veckor eller tre månader, om du haft sju delmål eller om du inte haft ett enda? Dagen du står där med ett uppnått mål för att Du tagit dig ända dig på egen hand kommer du vara så lycklig att vägen dit inte har någon betydelse alls. Det viktiga är att Du står där, Du har tagit dig förbi målsnöret och kan sola dig i glansen från det. Och, hur roligt är det egentligen att köra E4 jämfört med en krokig liten landsväg med massor av sevärdheter att njuta av på vägen. När du tagit dig fram på en krokiga landsvägen lovar jag att du sett mer och har lärt dig mer än vad du gjort på samma sträcka på motorvägen.

Mitt, faktiskt enda, mål som jag satte upp för året 2013 (har förstås haft fler på vägen, men satte upp ett vid förra nyåret) var att göra mitt allra allra bästa mitt första år på sjuksköterskeprogrammet. Det känns så otroligt skönt att stå här, ett år senare och faktiskt känna att oavsett situation så har jag alltid alltid gjort mitt bästa efter de förutsättningar jag haft genom året.
För året 2014 har jag satt upp några fler mål att kämpa för att uppnå under hela året, mål som jag ska låta stå under hela 2014. Mål som jag ska gå tillbaka till för att minnas och aldrig glömma bort att kämpa för. Här kommer de.

-Att skaffa en lägenhet i Linköping
-Att få ett sommarjobb på US Linköping
-Att inte kugga någon tenta under mitt andra år på utbildningen
-Att ge hundra procent i min rehabilitering mot en stark och hel kropp efter operationer och skador
-Att vara mycket med mina kära vänner
-Att njuta och ta vara på varje dag av mitt näst sista år på min drömutbildning. Den kommer aldrig åter. 

iuh2

 

Var snäll mot dig själv. Ställ upp rimliga mål, ställ upp mål för Din skull som Du mår bra av. Och kom ihåg, det är inte hur vägen fram ser ut som spelar roll, det är Din styrka och förmåga att kämpa, le Dig igenom resan och aldrig ge upp som räknas.

Nyårskram med pepp och styrka till er alla,
Olivia

Jul – ångest eller glädje?

Måndag, ny vecka och dagen innan julafton. Jag tror inte att det är så många som ser den här måndagen som de andra som har varit under året. Jag har inte sett några statusar på Facebook eller tweeds om att det ännu är en jobbig måndag. Jag tycker verkligen inte att måndagar är dåliga, man har ju hela veckan framför sig. Måndagarna har alltid känts som en nystart för mig.
Det jag minns ifrån förra årets jul är att jag var vettskrämd av all mat och annat som bjöds samt att jag fortfarande räckande kalorier. Jag mådde verkligen inte bra. Mår illa när jag tänker tillbaka och blir så ledsen eftersom att jag nu har förstått att jag bara skadade mig själv och min omgivning. Den här julen ska jag njuta av gemenskapen och att jag har turen att vara med min familj. Jag älskar julen och allt som kommer med den. De flesta som vet om min sjukdom och bakgrunden tänker säkert: Hur ska hon göra med all julmat och julgodis som bjuds? 
Då kan jag svara er att jag tar de som bjuds och vad jag är sugen på just då. Om jag är hungrig eller inte och om jag tycker om det såklart. Anorexitankarna existerar inte längre och de kan inte förstöra ännu en jul för mig. Om jag vill ha pepparkakor, då är det klart att jag går och tar på många pepparkakor som jag vill ha. Jag känner ingen oro eller ångest för mat, även om det är många som tror det. Men det är JAG som tar de besluten av vad jag får i mig, inte anorexin. Jag vet vad viss mat och dryck gör för kroppen och hur det påverkar mig, därför väljer jag att avstå ifrån det eftersom att jag då heller inte känner något sug. Jag går emot normerna när jag säger att jag inte tycker om julbord så mycket, det har jag aldrig gjort. Så jag tar det som jag vet är gott och som jag är sugen på.
Varför ska någon ha oro eller ångest över julen? Julen är en högtid då man ska njuta. Det är så onödigt att avstå ifrån vissa saker bara för att man får ångest och tror att man kommer att gå upp flera kilo. Men tro mig! Du kommer inte att gå upp flera kilo, du kommer bara må bättre eftersom att mat har en gemenskap som man mår bra av. Ska du sitta där vid bordet och ha några futtiga köttbullar på tallriken som du tror är dåliga för dig eller ska du låta dig själv bestämma, ta vara på tiden och sprida glädje?
DSC_0032 copy
Jul för några år sedan, kommer inte ihåg hur många. Men jag kommer ihåg att jag då var mig själv och lycklig. Precis som jag är nu.

Maja